This kills me on the inside it's make me crazy
När jag vaknade idag blev jag fullt frustrerad för jag hade ett sms där det stog :Varför blev vi osams?
Jag blev helt galen av att börja dagen men detta.
Jag visste inte säkert vem det var så jag frågade vem det var och det var som jag trodde E.
Jag blev oerhöt frustrerad och började tänka på varför?
Fast jag visste det redan när jag fick det första sms:et det vara bara det att efter 7 månader av tystnad blir det lite weird att vakna med ett sånt sms.
Att förklara för E varför vi blev osams och all den skiten,
att man ska repa upp alla sår man hade då.
Att man ska få tillbaka alla sår igen och måste gå igenom Tims död igen.
Hela den grejen tycker jag känns jobbig.
Till slut så fick jag mod och skickade ett sms för några minuter sedan med innehållet:
"Du har inte sagt ett ord på sju månader, du har inte fått tanken att försöka förstå varför vi blev osams.
Du kanske behöver fundera över saker som hänt och händer i ditt liv innan vi kan ens träffas och försöka bli sams, för det kommer inte bli det lättaste det måste du vara medveten om.
Om det är det du vill.
Men det som var dom största delarna för min del tror jag att det mest var att jag fick ge så mycket för att se dig när du inte gav någonting alls för att se mig.
Det gick för långt för att jag skulle klara av det.
Sedan så var det med tågtekniker och den skiten att du skulle flytta till Västerås.
Att egentligen ingen av oss visste vad vi ville göra med livet.
Men sedan har du din del och den kan inte jag påverka."
Mer om idag, jag är rädd för att A från jobbet på pizzerian inte ska ringa så jag inte ska jobba i helgen eller någonting mer alls.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till skulle kunna klättra på väggarna.
Även om jag hatar mitt jobb så behöver jag pengarna och jag har min lilla plan om att jag bara ska jobba Augusti ut och sedan på fredagen säga att jobbet inte fungerar tillsammans med mitt liv.
Det bara är den nakna sanningen.
Jag ska börja om mitt liv 1 år bortkastat på ingenting på att sörja min kompis död att göra någonting jag hatar nä, då slutar jag och är lycklig istället utan massa tankar om vad A ska säga eller tycka.
Det är det jobbigaste med detta jobb, att det inte är någon skillnad mellan chefen (jag tror att det är A) pizzabagarna och mig.
Det känns för mig inte rätt och det känns också mycket fel att jag får pengarna kontant.
Det är nästan det hemskaste med hela jobbet.
//
Aja, vi hörs ha en härlig natt sov sött och drömsött gullhönor.
Kommentarer
Trackback